Undebart pappaögonblick
I torsdags var vi med dagis och åkte pulka, jag och pojkarna. William började åka pulka men tittade hela tiden på de stora pojkarna som åkte skiboard (så tror jag det hette när jag var liten iallafall). Efter ett tag lyckades han få tag på en egen och var fast besluten att åka själv.
Det var ju roligt (skiboard kom när jag var liten och vi åkte väldigt mycket) men jag trodde väl innerst inne att han var för liten. Men sen fick jag mig ett sånt där underbart ögonblick då man häpnar över vad ens barn kan göra och hur stora de faktiskt är.
Efter några försök åkte han, med perfekt stance och böjda knän, hela backen och vände sig sedan upp i backen och strålade av stolthet och lycka.
Jag gissar att det är en stor del av belöningen av att vara förälder.
5 kommentarer:
Hej!
Visst är det härligt att få uppleva och se lyckan när barn får upptäcka sin egna utveckling.
Det är en stor del i mitt jobb det!
Att vara Hemmapappa är nog inte så pjåkigt alls.
kram
Hejsan!
Ja det är härligt när även ni får ta del av alla vintersporter, jag förstår att det ska bli svårt för William att komma fram till vilken sport som är roligast, killen har ju en massa talanger, tur att det blir olika under sommar och vinter.
Bamsekram från Mormor
ja han verkar vara en fysisk begåvning pojken. Och stor är nog allt. Nu är det bara å åka till barnens hus så han får sig en egen skiboard. Ingmar Backman, se upp i backen!
och förresten. vem trodde att hanses pappa var en sån bloggare...
snyft snyft säger en gråtmild. Och krama storkillen från oss på backevägen! Äntligen 4!
Skicka en kommentar